Energilagringssystem är avgörande medier som kopplar samman energiproduktion och energiförbrukning. Deras arbetsprincip innebär att man använder ett specifikt medium för att omvandla och tillfälligt lagra elektrisk energi till andra energiformer, frigöra den för användning under efterfrågeperioder, vilket på så sätt mildrar obalansen mellan energitillförsel och belastningsbehov i tid och rum. Även om olika typer av energilagringssystem skiljer sig åt i energiform och omvandlingsmetoder, följer de alla de grundläggande lagarna för energibesparing och kontrollerbar frisättning.
Elektrokemisk energilagring är för närvarande den mest använda tekniken. Dess arbetsprincip är baserad på reversibla elektrokemiska reaktioner. Med litium-jonbatterier som ett exempel, under laddning driver extern elektrisk energi litiumjoner att fly från den positiva elektroden, migrera genom elektrolyten och bäddas in i det negativa elektrodmaterialet, vilket omvandlar elektrisk energi till kemisk energi för lagring. Urladdningsprocessen är den motsatta: litiumjoner flyr från den negativa elektroden och återgår till den positiva elektroden, medan elektroner utför arbete genom den externa kretsen och omvandlar kemisk energi tillbaka till elektrisk energi för utmatning. Denna process övervakas i realtid- av batterihanteringssystemet (BMS) baserat på spänning, ström, temperatur och laddningstillstånd, vilket säkerställer att reaktionen fortskrider effektivt inom ett säkert fönster och förhindrar överladdning, över-urladdning och termisk rusning.
Mekanisk energilagring åstadkommer energilagring och utvinning genom fysisk förskjutning eller tryckförändringar. Pumpad hydrolagring använder elektricitet för att lyfta vatten från en lägre reservoar till en högre reservoar, och omvandlar elektrisk energi till vattnets gravitationspotentialenergi; när kraftgenerering behövs strömmar vattnet på den högre höjden tillbaka genom en turbin för att generera elektricitet och omvandlar den potentiella energin tillbaka till elektrisk energi. Energilagring för komprimerad luft använder elektricitet för att komprimera luft och lagra den i underjordiska grottor eller tankar; när energi frigörs driver högtrycksgasen- en turbin för att generera elektricitet, vilket uppnår ömsesidig omvandling av elektrisk energi och gasens inre energi. Dessa system har hög effekt och lång livslängd, vilket gör dem lämpliga för nät-topprakning och energiöverföring mellan-perioder.
Lagring av elektromagnetisk energi är beroende av direkt lagring och snabb utlösning av elektriska eller magnetiska fält. Superkondensatorer har under laddning laddningar adsorberade på elektrodytan för att bilda en elektrisk fältenergi; under urladdning, migrerar laddningarna snabbt för att producera elektrisk energi, kännetecknad av hög effekttäthet och snabb respons. Lagring av supraledande energi använder supraledande spolar för att bilda en icke-blockerande slinga vid kritiska temperaturer, vilket tillåter ström att kontinuerligt cirkulera och lagra elektromagnetisk energi nästan utan förlust, vilket gör den lämplig för scenarier med hög-precision och hög-dynamisk-respons.
Dessutom är energilagringssystem vanligtvis utrustade med effektomvandlingssystem (PCS) för att omvandla DC till AC, och ett termiskt ledningssystem för att upprätthålla lämpliga driftstemperaturer, samt en övervaknings- och sändningsplattform för att utföra laddnings- och urladdningsstrategier och ge statusåterkoppling.
Sammantaget är arbetsprincipen för energilagringssystem att uppnå reversibel energilagring och -utsläpp på begäran genom fysiska eller kemiska metoder. Dess kärna ligger i effektiv omvandling, exakt kontroll och säker drift, vilket ger flexibla och tillförlitliga energibuffringar och utsändningsmöjligheter för nya kraftsystem.
